efter mina fjorton år i haparanda är jag less.
jag vill helt klart flytta härifrån när jag blir äldre.
vilket jag hoppas att jag kommer o göra.

och jag har kommit på en grej jag är väldigt bra på.
Gnälla! idag har jag gnällt hela dan.
på mamma, på mig själv. och så har jag även gnällt till mathilda
hur tråkigt jag har, hur sämst sommarlovet bli, hur dum jag är oså.
det enda jag gör är o gnäller.. nästan.
och det enda jag kan vara är negativ.
det är ofta jag hör  "va inte så negativ".. det är svårt och inte vara det.
för så fort jag är positiv över något (kan man säga så?) så går det helt åt skogen.
alltid vart såå.. och det är väl inte så konstigt att jag alltid är så negativ.. eller hur?