jag började tänka.
jag kommer inte ha nått vanligt sommarlov längre.
nu till sommarn är jag arbetslös om jag inte har ett jobb. och om jag har ett jobb har jag inget sommarlov.

kommer sakna att kunna va vaken hur länge man ville och sova hur länge man ville.
sommarlovet är ju det bästa på året. när man går skola.
man är ledig i två månader. de är varmt o soligt. man kan gö nästan vad man vill, när man vill.

jag vill inte ta studenten. jag är ju van vid skola. det är egentligen så lätt. men ändå tufft.
men jag har ju gått i skola nästan hela mitt liv.
helt plötsligt ska jag bli vuxen.

sen kommer dom flesta välja att läsa vidare och flytta.
man kommer förlora kontakten sina vänner. inte alla kanske, men nån är det allitd.
om man tänker efter att man tappade lite smått kontakten med några när man började på gymnasiet.
pch jag själv vill ju flytta, jag vill träffa en massa nya människor.
jag vill komma bort från haparanda. till ett nytt ställe.
men det är ett stort steg o ba flytta om man inte har några planer, vilket jag inte har.
man har ju allt i haparanda.
visst, man kan få nästan allt och lite till överallt. men det är inte samma sak.
inte för mig, som har bott nästan hela mitt liv här i haparanda.
jag är rädd för förändringar, och snart kommer allt förändras.

jag är rädd för att bli kvar här, men samtidigt är jag rädd för att komma iväg härifrån.