jag är ju så otroligt smart o läser om spöken. jag är så jävla rädd för dom.
jag är ensam och det är mörkt. vågar inte ens gå o tända lampan.
så jävla rädd är jag.
här sitter jag under täcket typ.  fan va jobbigt jag kan inte andas här.
tur att paue är tio meter ifrån mig. hemma hos sig själv. vilken trygghet...

Sent på kvällen på en öde tågstation så går en tjej på ett silverfärgat tåg.
Vagnen är fylld av en underlig stämning.
Hennes medpassagerares ansikten är bleka och uttryckslösa. Tjejen reser sig för att gå av vid T-centralen men tåget stannar inte.
Det bara susar förbi.
Tjejen blir rädd och drar i nödbromsen men inget händer.
Tåget stannar istället på en öde station vid namn Kymlinge.
Inget tåg brukar stanna där eftersom stationen är ofärdig och aldrig används. Tjejen är i alla fall lättad att komma av och följer passagerarna som strömmar av tåget.
Men utgången från stationen är igenmurad. Hon kan inte ta sig ut!
De andra passagerarna? De bara flyter genom väggen!
Det var inget vanligt tåg hon gick på. Det var Silvertåget. Ett tåg för spöken.

när vi åkte bil idag så började jag prata om att gå på isen.
jag - fan va läskigt o hamna under isen och inte komma upp igen.
petter - men de är ju grunt
jag - jaa men det är ju så jävla kallt
petter - men de är inte så långt hem

bara för att de va så roligt och att tänka på något annat än spöken.